seven

Men hallå, vad är detta? Enligt Aftonbladet och deras bilder har Anne Lundberg smockat till Janne Josefsson när de diskuterade vem som ska gå vidare i en dokusåpatävling på svt. Nog för att Janne Josefsson förtjänat en och annan smocka i sin dag - men att han ska få den i det här sammanhanget är väl minst sagt oväntat.

Och bara föreställ er att situationen varit den omvända, att Janne Josefsson örfilat upp Anne Lundberg. Han hade bergis varit både polisanmäld och sparkad vid det här laget. Och det hade givetvis varit helt rätt.

Visst finns det en skillnad mellan att en väldigt arg kvinna slår en man och att en väldigt arg man slår en kvinna: I de allra flesta fall är det inte lika hotande för den slagne mannen eftersom han i en övervägande del av fallen vet att han är starkare om det skulle urarta ännu mer och därmed kan försvara sig.

Jag är definitivt feminist och hade reagerat mycket starkt på ett sådant här uppträdande från en mans sida. Och jag tycker det är helt oacceptabelt uppträdande av Anne Lundberg. Ska Janne J behöva tåla sådant här på sin arbetsplats? Och dessutom tala lite överslätande om att smockan hängde i luften och att man ändå är goda vänner? Här är det ett fall där kvinnans genomsnittligt underordnade samhällsställning används till att rättfärdiga ett oacceptabelt beteende. Och där mannen om han vill hävda sin rätt att slippa bli behandlad på det här sättet riskerar att antingen förlora sin manlighet ("tål du inte en liten smäll från en kärring"? "är du en kärring"?) eller bli sedd som en bråkstake.

Men vem vill få örfilar på jobbet?

åt folks fantastiska naivitet. SvD Det ryker i en bastu också, den är inte miljöfarlig för det. Inte röken iallafall. Etanol är bättre än bensin, men framställning är inte en shampo reklam för det. Allt vi gör har miljöpåverkan, vissa saker är bättre än andra utan att för den skull vara helt rena.  Även solcellspaneler kräver  ickeförnybara metaller för att energin ska kunna utvinnas. Dock i försumbara mängder jämfört med t ex kärnkraft.

Snälla nå´n hur tror ni en bild från ett oljefält skulle se ut? Gärna med de blodiga , tvångsfördrivna nigerianerna på t ex.

Tänk att folk fortfarande tror att man kan köpa en t-shirt för 99 kronor och ha rätt att bli förvånad för att det används mängder av bekämpningsmedel i bomullsodlingen, floden bredvid textilfabriken är förstörd och t-shirten sys upp av 16-åringar som arbetar 12 timmar utan kisspaus och blir blinda innan de fyller 25. Hur tror man att det fungerar egentligen om man tänker efter hur mycket jobb som krävs och på olika ställen över jordklotet? Och sedan drar media en snyftvals med något enstaka exempel och så slutar "alla" att handla av HM i ungefär 3 dagar eller så.

Barnen i Sverige har över 500 leksaker i sina rum. De flesta av de gjorda i miljövidriga plaster av barn i utvecklingsländer. Sedan kommer Svenskt Näringsliv och vill att vi ska köpa mer för annars blir de stackars barnen arbetslösa. Det är så jäkla cyniskt - ska vi känna oss goda för att vi låter dem förstöra sina liv för skitlöner med att göra skitsaker som vi egentligen inte behöver och som inte gör oss ett dugg lyckligare.

Vi behöver köpa FÄRRE saker, av bättre kvalitet och till ett pris som ger människor en skälig lön.

Sverige står för "bara" 0,2 procent av världens utsläpp av växthusgaser därför är det ingen mening att vi gör något för att minska dem menar Schück i  DN . Han verkar dock har glömt att Sverige står för ännu mindre än 0,2 procent av världens befolkning. Kanske finns det ett samband där.....?

Antingen så kan man tillämpa Shücks resonemang fullt ut och dela in världen i 500 zoner som alla släpper ut lika mycket växthusgaser. Då kommer alla dessa delar att "bara" släppa ut 0,2 procent och därmed är det ingen som behöver göra någonting och då kan växthuseffekten fortgå som tidigare med kända konsekvenser.

Alternativt kan vi tillämpa samma resonemang i alla sektorer och konstatera att Sveriges statsskuld är mindre än 0,2 procent av världens samlade statsskulder, alltså behöver vi inte göra något åt den. Sveriges samlade sjukvård utgör mindre än 0,2 procent av världens samlade sjukvård - alltså spelar det ingen roll om den blir bättre eller sämre. Slutligen står ju Sverige för en försvinnande liten del av världens befolkning, så ur ett globalt perspektiv gör det ju absolut ingenting om vi dör allihop.

0,2 procents argumentet är alltså inget argument alls, eller så är det ett argument för att det inte spelar någon roll vad vi gör i Sverige i någon fråga. 

När det gäller om pengarna ska satsas i Sverige eller i andra länder, för att man får "mer" växthusgasminskning för pengarna vid varje enskild källa så är även det ett tveksamt argument. Det stämmer  i ett antal enskilda fall, men som vi konstaterat är Sverige inte tillräckligt stort för att kunna bekosta utsläppsminskningar i hela världen. Då är rollen som teknikföregångare betydligt viktigare och kan sammanlagt bidra till betydligt större utsläppsminskningar.

Sveriges största bidrag i miljöfrågorna historiskt och förhoppningsvis även i framtiden är det goda exemplet. Ofta fastnar miljöförbättringar i diskussioner om huruvida något går eller inte går att göra. Där kan tyvärr diskussionerna stå och stampa i en evighet. Men om någon någonstans kommer vidare och gör det där som diskuteras och därmed visar att det går -då hjälper man många att komma loss ur sina diskussioner och gå över till aktivt handling. Sveriges industri har varit först eller i fronten tack vare hårda miljökrav i Sverige - något som vi tjänat på. Vi har både en välmående industri och en globalt sett förhållandevis frisk befolkning och miljö.  

Kungsholmen misshandeln går andra ronden i rätten. SvD rapporterar från första dagen och dörrarna har öppnats för allmänheten. En tid har gått sedan dådet och den dödade 16-åringen Riccardo Campogiani har redan blivit mindre helig. Nu nämns bl a att han slog en av de åtalade i huvudet med en flaska så att den gick sönder. Dock efter att först ha blivit slagen själv.

Det som slår mig mest är dock att ingen av de åtalade verkar ta något som helst ansvar för det inträffade. Uppenbarligen har en människa dött. Uppenbarligen har de åtalade alla varit på plats och minst en av dem har varit den som slutligt sett till att denna människa dog. Alla har varit klart bidragande och deltagande i bråket. Ändå är alla sååååå oskyldiga.

Ingen ger uttryck för någon ånger. Ingen tar ansvar för det som faktiskt har hänt. Det upplever jag som riktigt otäckt. En "normal" tonåring som blivit för full, gjort något oförlåtligt som fått ödesdigra konsekvenser borde reagera tvärtom. Borde ångra sig. Borde ta på sig onödigt mycket ansvar och skuld. "jag borde ha stoppat det" "jag borde inte ens ha sagt sådär".

Ibland undrar jag om det är ett nytt svenskt nationaldrag. Att inte ta ansvar för någonting, inte ens för det man själv gör. Gärna skylla på samhället och någon annan. " Det började med att han gav igen..."

Eller så är det här inte "normala" tonåringar utan mycket förhärdade brottslingar i total avsaknad av empati och självinsikt och helt upptagna av att komma undan. Mycket tyder på det.

Ibland blir man positivit överraskad. En 15-årig flicka som fått negerjävel och annat kastat efter sig utan att ha gjort något alls kan tydligen få upprättelse DN. Det gör mig både förvånad och glad över att det finns lite bett i lagstiftningen trots allt. Annars har man en känsla av att man kan både förfölja, trakassera och misshandla folk utan att någonting särskilt händer på en väldigt lång tid (tänk Rödby).

Och tänk så nyttigt och bra för den killen som blev dömd att så snabbt få klart för sig var gränserna går. Det kan vara en vändpunkt både för honom och sådana runt omkring honom - om det i övrigt hanteras rätt.

Den förra sosseregeringen utsåg alla tjänster utan öppen rekrytering utan direkttillsatte de "mest lämpliga" (huvudsakligen detsamma som partikamrater). Den nuvarande regeringen  har aviserat en helt annan ambition, nämligen att i mycket större utsträckning ha en öppen rekryteringsprocess och att annonsera ut lediga tjänster.

Vara bättre än den tidigare regeringen lyckades man med så fort man annonserat ut en tjänst, och helt klart har förbättringar skett utan att man på något sätt är framme vid 100% utannonsering av tjänster.

Men att sossarna- som i den tidigare regeringen hade 0% utannonsering av tjänster har mage att kritisera den nuvarande regeringen för att man ibland gör likadant som den egna regeringen gjorde hela tiden - det tycker iallafall jag är väl magstarkt. Har de ingen skam i kroppen?

"Det allvarliga är att man säger sig vara öppen" .... SvD påstår Berit Adnor ett mycket bakvänt argument. Är dålig moral bättre om man säger sig ha dålig moral från början och har det hela tiden än om man har dålig moral ibland och säger sig sträva mot bättre moral?
 
Ska den som själv syndat hela tiden verkligen klaga på de som bara syndar ibland? Nej, jag förstår faktiskt inte hur man kan med. Men somliga drar bristen på självinsikt så lång som till KU.... DN

fungerar tyvärr dåligt tillsammans. Det ligger i sakens natur att affärsdrivande verksamheter gör sitt bästa för att maximera sina vinster - inget konstigt med det SvD.  Och när kunder direkt betalar för sitt val fungerar det bra. Men när de som nyttjar tjänsten betalar en bråkdel av vad den kostar och det allmänna ska stå för resten och tjänsten är så komplicerad som vård - ja då ballar det ur.

Det är i det närmaste omöjligt att bygga ersättningsmodeller som uppmuntrar vårdcentraler att göra sitt bästa för att patienterna ska vara friska. Ta bara en sådan sak som att sluta röka eller gå ner i vikt. En privat vårdcentral tjänar  ju på att patienten fortsätter röka/vara fet och därmed gör många besök - om ersättningen är baserad på besök, När man försöker göra tvärtom - med listning och att man får betalt per listad patient så fuskas det med det också . Dessutom blir effekten att det blir väldigt lönsamt att öppna vårdcentral i områden där det bor många friska människor, men olönsamt där människorna är sjuka och därför blir det flest vårdcentraler där människor är friskas. Inte heller det en så särskilt bra användning av skattepengar.

Sedan måste man ju också bygga upp en enorm administration för att köpa och kontrollera vården som köps in - vilket i sig tar resurser från vården.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag tror att privatiseringen är mycket bra för all vårdpersonal som är proffsig och vill att det ska löna sig att jobba i vården. Landstinget måste dock bli mycket proffsigare på att köpa upp och kontrollera tjänsterna.

Nu är det ju mycket vanligt att man skänker bort mottagningar, att läkare tillåts ha privata mottagningar i landstingslokaler där de tar intäkterna (t ex för en operation) och sedan även arbetar för landstinget och där tar kostnaderna (t ex för komplikationerna efter en operation).

Inte för att inlägget är det vassaste eller mest välskrivna, men det är ändå skönt att se ett inlägg i våldtäktsdebatten av en man som bryter normen. Martin Schori skriver i Aftonbladet att det förvånar honom att en enda kvinna anmäler våldtäkt. Det har han förbannat rätt i!

Tyvärr är det alltid offret som kommer mest i kläm. Den presumtive våldtäktsmannen (DN) kan dessutom räkna med att ett gäng män - alltifrån kändisar, advokater, allmänna förståsigpåare till tidigare våldtäktskompismän som Billy Butt går ut och skriker rättsskandal så fort en man blir dömd för våldtäkt. Det är dessa män som hörs i media och som flitigt citeras.

Nu ska man ha klart för sig att dessa män inte på något sätt är representativa för det manliga släktet. Det finns många män som inte alls ser det på det sättet utan är ytterst medvetna om att det är betydligt vanligare att våldtäktsmän går fria än att de fälls oskyldiga. ( Nu pratar vi en faktor om många, många tusen.) Dock är det inte dessa män som det är intressant att höra i media.

Av förståeliga skäl vill inte den våldtagna kvinnan vika ut sig i media. Man ska också ha klart för sig att det finns oerhört lite att vinna på att anmäla någon för våldtäkt - mer än tillfredsställelsen i att den som en gång kränkt och misshandlat en får sitt rättmätiga (om än alltför korta) straff. Man tvingas däremot återuppleva det hela igen, man tvingas bli utsatt för kränkande och intima frågor i rätten, man tvingas lägga sin tid på en rättegång, man tvingas bli ifrågasatt på ett sätt som få människor blir i sina liv.

Självklart förekommer det falska anklagelser. Men det är förstås i undantagsfall och borde gå att genomskåda för att det finns ett  klart motiv, något att vinna för den som kommer med de falska anklagelserna (ex vårdnadstvister).  För det mesta finns absolut inget att vinna utom känslan av upprättelse.

Om jag minns siffrorna rätt som jag fick presenterade för mig för ett halvår sedan så går mindre än 20% av alla anmälda våldtäkter till åtal ens. Av de som går till åtal fälls mindre än hälften. (det kan vara tvärtom också, men summasummarum fälls cirka 10% av alla män som anmäls för vådltäkt) Det beror inte på att Sverige kryllar av kvinnor som går och längtar efter att få genomgå en våldtäktsrättegång och därför gödslar med falskanmälningar utan på att våldtäktsmål är oerhört svåra ur bevissynpunkt. En åklagare kan mycket väl tro att en våldtäkt har begåtts, men ändå välja att lägga ner åtalet för att han/hon inte ser någon möjlighet att få våldtäktsmannen fälld.

Det naturliga om man blir våldtagen är trots allt att försöka skrubba sig ren från våldtäktsmannen och äcklet det lämnar efter sig - inte att åka till sjukhuset och ta prover för att sätta dit någon.

Att det sedan i ett flertal domar framkommer att det inte är ställt utom rimlig tvivel att kvinnan inte "ville" bli påsatt av fem stycken i ett parkeringsgarage eller andra märkliga resonemang gör ju inte det hela bättre.

Nej, våldtäkt är ett av de säkraste brotten att begå om man vill slippa straff, det går många våldäktsmän fria i Sverige. Kanske är det dem vi hör i media, upprört hojta om "rättssäkerhet", när de istället menar att de vill fortsätta vara säkra på att inte bli fällda när de våldtar.

En säker källa med insyn, men utan politisk hemvist, har berättat för mig om den minst kända och av Mona direkt  handplockade personen i Monas inre krets (se DN) är en "värsta sortens rövslickare". Personen i fråga behandlar underlydande som skit, sparkar hårt neråt vid tillfälle och slickar frenetiskt uppåt. Sitter längst fram och applåderar mest och först när Mona talar - på riktig sandlådenivå när det gäller inställsamhet.

Vad har det nu för relevans, kan man undra? Eftersom jag har haft en relativt god uppfattning om Mona Sahlin tidigare var det tråkigt att höra. Det indikerar att Mona går i Göran Perssons fotspår och fortsätter att belöna Ja- sägare och fjäskisar. Nuders petning kanske ska ses i det ljuset. Det är svårt att med tillräcklig trovärdighet börja slicka en ny herres hand (i allafall om man inte är hund) när man tidigare varit så förknippad med sin gamle herre.

Det vore i så fall tråkigt för Sverige som land. Göran Perssons sätt att ohämmat gynna ja-sägare var dåligt för ledarskapet i Sverige. För att bra beslut ska fattas behövs de som vågar säga nej och gå mot strömmen och inte bara tänka på sin egen rygg och sin egen framtida karriär - utan som vill något i sakfrågan och står upp för det. När ledaren på högsta nivå visar tydligt att ögontjäneri och fjäsk ska belönas och försök till rättrådighet och sakinriktning straffas så öppnar det också för alla andra typer av ledare att göra likadant - framförallt inom offentlig sektor.

Därför är det både tråkigt och dåligt för Sverige om även Mona kommer premiera rövslickare.

Jag kan inte förstå hur så många så okritiskt kan svälja lobbykampanjen om att etanolen som bränsle gör att människor svälter. Aftonbladet s krönikör Kerpner gapar och sväljer.

Funderar inte Kerpner på - om man räknar på detta sätt - hur många som svälter pga att vi röker tobak (på mark där det kunde odlats andra grödor), äter alldeles för mycket socker (som ju faktiskt ger alldeles utmärkt etanol i stället) eller faktiskt dricker just alkohol?? Hur kan det komma sig att det inte producerats rapporter som räknar ut hur många som svälter då? I princip allt vi gör i rika länder som innebär konsumtion av naturprodukter kan vi såklart räkna ut motsvarande siffror om man vill.

Ska man stoppa biobränslen av de skäl som Kerpner anger så får man i rimlighetens namn göra det efter att man först förbjudit rökning, fetma och alkoholdrickande som är onyttiga fenomen till skillnad från biobränsle som faktiskt gör nytta. Sedan vet jag inte heller vad de svältande barnen i Afrika har för glädje av att dö av torka pga klimatpåverkan istället för av svält. På vilket sätt är det bättre? Och för vem?

För Tobak, socker och alkohol finns det inga kommersiella intressen som har något intresse av att lyfta fram de sambanden. Men när man skapar biobränslen byter man ju ut fossilbränslen och där har vi några som har kommersiella intressen av att svartmåla etanolen. Fossillobbyn drivs av att tjäna pengar och skiter faktiskt i att de förstör världen. Och nyttiga idioter (som mest bara vill försvara att de aldrig själva gjort något bra för miljön och nu befarar att de haft fel och klamrar sig fast i förnekelsefasen) är ju inte precis svåra att hitta. Inser du att du är lurad nu Kerpner??

Häpnadsväckande många svenskar påstår att bibeln inte har stor betydelse för deras etik och moral SvD. Jag skulle vilja påstå att de har helt fel. Hela vårt samhälle bygger på värderingarna i bibeln.

Man behöver inte läsa bibeln eller ens ha läst den en enda gång för att ha en etik och moral som är påverkad av bibeln. Tio Guds bud handlar t ex om att inte stjäla, inte dräpa, inte vara otrogen osv.  saker som lätt känns igen. Om Gud är kärleken och vi inte ska ha några andra Gudar, så kan vi se att kärleken är vår religion och vår väg till frälsning som vi förgäves söker om och om igen. Visserligen dyrkar vi mammon och deltar gärna i alla möjliga danser runt guldkalvar, men sällan utan att känna att det faktiskt är etiskt fel - att vi nog borde be om ursäkt och att andra saker egentligen är viktigare.

Den bamhärtige samariten är ett otroligt starkt ideal i vårt samhälle - hur skulle vi annars kunna få horder av kvinnor att göra slavgörat inom vården för en usel lön. En undersökning har dock visat att offentliganställda trots dålig lön oftast är de som trivs bäst på jobbet och känner mest mening i tillvaron. Såklart att det är tillfredställande att leva upp till samarit idealet och samtidigt ta avstånd från mammon. Och det sitter i ryggmärgen hos många av oss trots att man i likhet med mig inte öppnat en bibel de senaste tio till femton åren.

Denna artikel i SvD är nog bland det mest märkliga jag läst på länge. Som ett inlägg i debatten om huruvida det är etiskt rätt att genomföra fosterdiagnostik för att särskilt leta efter (och därefter utrota) barn med Downs syndrom är den ett totalt stolpskott.

Resonemanget som Lagercrantz för handlar om att försvara abort - och det är helt okej. Men bara för att man anser att en kvinna har rätt att själv bestämma över sin kropp och göra abort, behöver man inte anse att det är rätt att brännmärka vissa typer av sjukdomar/diagnoser. Lagercrantz misslyckas också kapitalt med att visa på någon som helst koppling mellan sina diskussioner om människovärdets uppkomst och huruvida den offentlig finansierade sjukvården ska marknadsföra utsortering.

Bara för att det är okej och accepterat att göra abort - av vilken anledning som helst i det individiuella fallet så är det inte alls givet att samhället ska besluta om att vissa diagnoser/tillstånd ska det alltid testas för.

Vem vill t ex ha ett homosexuellt barn? Inte jag! Inte för att jag på minsta sätt tycker homosexualitet är fel, men för att det finns många andra som tycker det. Dessa människor kommer göra livet jobbigt för mitt barn om det är homosexuellt - så att om jag kan slippa ett homosexuellt barn, vill jag helst ha ett heterosexuellt barn. Vem vill för övrigt ha ett tjockt barn? Ja, helst vill man ju undvika det också av samma anledningar som ovan. Men får man ett homosexuellt eller tjockt barn så kommer man ju att älska dem precis som de är och kanske t o m lite extra för att de verkligen behöver det.

Vad skulle vi tycka om landstinget gick ut och erbjöd HUB test för att identifiera potentiella homosexuella och FUB test för potentiella feta? Skulle inte det vara en signal om vad samhället tyckte om dessa grupper?

Flyga Drake av Khaled Hosseini är en sådan där bok som jag inte blir ett dugg sugen på att läsa när jag ser vad den handlar om.  "En pojkes uppväxt i Afghanistan" - tjena hur relevant och intressant är det för mig? Och så börjar jag ändå läsa för att jag kommit överens med några kompisar. Och så läser jag och läser, och skrattar och lider och blundar mig igenom vissa passager och tjuvläser längre fram för att se om det ändå ska gå bra.

Och boken är bara just sådär fantastiskt - särskilt första halva som handlar just om pojkarnas barndom i Afghanistan. Och så flera månader senare när jag läser om en ensamkommande asylsökande kille som kommit till Sverige så betyder det något för mig när de skriver att han är hazar. Och min förståelse är så mycket större. Precis så är en bra bok - man läser för att den är så bra och så upptäcker man efteråt att man faktiskt vidgat sina inskränkta vyer på köpet.

Nu har den blivit film också  DN - om den är ens en tiondel så bra som boken så vill jag se den. Fast jag kommer nog att få blunda mig igenom vissa delar.