seven

Kungsholmen misshandeln går andra ronden i rätten. SvD rapporterar från första dagen och dörrarna har öppnats för allmänheten. En tid har gått sedan dådet och den dödade 16-åringen Riccardo Campogiani har redan blivit mindre helig. Nu nämns bl a att han slog en av de åtalade i huvudet med en flaska så att den gick sönder. Dock efter att först ha blivit slagen själv.

Det som slår mig mest är dock att ingen av de åtalade verkar ta något som helst ansvar för det inträffade. Uppenbarligen har en människa dött. Uppenbarligen har de åtalade alla varit på plats och minst en av dem har varit den som slutligt sett till att denna människa dog. Alla har varit klart bidragande och deltagande i bråket. Ändå är alla sååååå oskyldiga.

Ingen ger uttryck för någon ånger. Ingen tar ansvar för det som faktiskt har hänt. Det upplever jag som riktigt otäckt. En "normal" tonåring som blivit för full, gjort något oförlåtligt som fått ödesdigra konsekvenser borde reagera tvärtom. Borde ångra sig. Borde ta på sig onödigt mycket ansvar och skuld. "jag borde ha stoppat det" "jag borde inte ens ha sagt sådär".

Ibland undrar jag om det är ett nytt svenskt nationaldrag. Att inte ta ansvar för någonting, inte ens för det man själv gör. Gärna skylla på samhället och någon annan. " Det började med att han gav igen..."

Eller så är det här inte "normala" tonåringar utan mycket förhärdade brottslingar i total avsaknad av empati och självinsikt och helt upptagna av att komma undan. Mycket tyder på det.