seven

Ibland blir man positivit överraskad. En 15-årig flicka som fått negerjävel och annat kastat efter sig utan att ha gjort något alls kan tydligen få upprättelse DN. Det gör mig både förvånad och glad över att det finns lite bett i lagstiftningen trots allt. Annars har man en känsla av att man kan både förfölja, trakassera och misshandla folk utan att någonting särskilt händer på en väldigt lång tid (tänk Rödby).

Och tänk så nyttigt och bra för den killen som blev dömd att så snabbt få klart för sig var gränserna går. Det kan vara en vändpunkt både för honom och sådana runt omkring honom - om det i övrigt hanteras rätt.

Den förra sosseregeringen utsåg alla tjänster utan öppen rekrytering utan direkttillsatte de "mest lämpliga" (huvudsakligen detsamma som partikamrater). Den nuvarande regeringen  har aviserat en helt annan ambition, nämligen att i mycket större utsträckning ha en öppen rekryteringsprocess och att annonsera ut lediga tjänster.

Vara bättre än den tidigare regeringen lyckades man med så fort man annonserat ut en tjänst, och helt klart har förbättringar skett utan att man på något sätt är framme vid 100% utannonsering av tjänster.

Men att sossarna- som i den tidigare regeringen hade 0% utannonsering av tjänster har mage att kritisera den nuvarande regeringen för att man ibland gör likadant som den egna regeringen gjorde hela tiden - det tycker iallafall jag är väl magstarkt. Har de ingen skam i kroppen?

"Det allvarliga är att man säger sig vara öppen" .... SvD påstår Berit Adnor ett mycket bakvänt argument. Är dålig moral bättre om man säger sig ha dålig moral från början och har det hela tiden än om man har dålig moral ibland och säger sig sträva mot bättre moral?
 
Ska den som själv syndat hela tiden verkligen klaga på de som bara syndar ibland? Nej, jag förstår faktiskt inte hur man kan med. Men somliga drar bristen på självinsikt så lång som till KU.... DN

fungerar tyvärr dåligt tillsammans. Det ligger i sakens natur att affärsdrivande verksamheter gör sitt bästa för att maximera sina vinster - inget konstigt med det SvD.  Och när kunder direkt betalar för sitt val fungerar det bra. Men när de som nyttjar tjänsten betalar en bråkdel av vad den kostar och det allmänna ska stå för resten och tjänsten är så komplicerad som vård - ja då ballar det ur.

Det är i det närmaste omöjligt att bygga ersättningsmodeller som uppmuntrar vårdcentraler att göra sitt bästa för att patienterna ska vara friska. Ta bara en sådan sak som att sluta röka eller gå ner i vikt. En privat vårdcentral tjänar  ju på att patienten fortsätter röka/vara fet och därmed gör många besök - om ersättningen är baserad på besök, När man försöker göra tvärtom - med listning och att man får betalt per listad patient så fuskas det med det också . Dessutom blir effekten att det blir väldigt lönsamt att öppna vårdcentral i områden där det bor många friska människor, men olönsamt där människorna är sjuka och därför blir det flest vårdcentraler där människor är friskas. Inte heller det en så särskilt bra användning av skattepengar.

Sedan måste man ju också bygga upp en enorm administration för att köpa och kontrollera vården som köps in - vilket i sig tar resurser från vården.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag tror att privatiseringen är mycket bra för all vårdpersonal som är proffsig och vill att det ska löna sig att jobba i vården. Landstinget måste dock bli mycket proffsigare på att köpa upp och kontrollera tjänsterna.

Nu är det ju mycket vanligt att man skänker bort mottagningar, att läkare tillåts ha privata mottagningar i landstingslokaler där de tar intäkterna (t ex för en operation) och sedan även arbetar för landstinget och där tar kostnaderna (t ex för komplikationerna efter en operation).

Inte för att inlägget är det vassaste eller mest välskrivna, men det är ändå skönt att se ett inlägg i våldtäktsdebatten av en man som bryter normen. Martin Schori skriver i Aftonbladet att det förvånar honom att en enda kvinna anmäler våldtäkt. Det har han förbannat rätt i!

Tyvärr är det alltid offret som kommer mest i kläm. Den presumtive våldtäktsmannen (DN) kan dessutom räkna med att ett gäng män - alltifrån kändisar, advokater, allmänna förståsigpåare till tidigare våldtäktskompismän som Billy Butt går ut och skriker rättsskandal så fort en man blir dömd för våldtäkt. Det är dessa män som hörs i media och som flitigt citeras.

Nu ska man ha klart för sig att dessa män inte på något sätt är representativa för det manliga släktet. Det finns många män som inte alls ser det på det sättet utan är ytterst medvetna om att det är betydligt vanligare att våldtäktsmän går fria än att de fälls oskyldiga. ( Nu pratar vi en faktor om många, många tusen.) Dock är det inte dessa män som det är intressant att höra i media.

Av förståeliga skäl vill inte den våldtagna kvinnan vika ut sig i media. Man ska också ha klart för sig att det finns oerhört lite att vinna på att anmäla någon för våldtäkt - mer än tillfredsställelsen i att den som en gång kränkt och misshandlat en får sitt rättmätiga (om än alltför korta) straff. Man tvingas däremot återuppleva det hela igen, man tvingas bli utsatt för kränkande och intima frågor i rätten, man tvingas lägga sin tid på en rättegång, man tvingas bli ifrågasatt på ett sätt som få människor blir i sina liv.

Självklart förekommer det falska anklagelser. Men det är förstås i undantagsfall och borde gå att genomskåda för att det finns ett  klart motiv, något att vinna för den som kommer med de falska anklagelserna (ex vårdnadstvister).  För det mesta finns absolut inget att vinna utom känslan av upprättelse.

Om jag minns siffrorna rätt som jag fick presenterade för mig för ett halvår sedan så går mindre än 20% av alla anmälda våldtäkter till åtal ens. Av de som går till åtal fälls mindre än hälften. (det kan vara tvärtom också, men summasummarum fälls cirka 10% av alla män som anmäls för vådltäkt) Det beror inte på att Sverige kryllar av kvinnor som går och längtar efter att få genomgå en våldtäktsrättegång och därför gödslar med falskanmälningar utan på att våldtäktsmål är oerhört svåra ur bevissynpunkt. En åklagare kan mycket väl tro att en våldtäkt har begåtts, men ändå välja att lägga ner åtalet för att han/hon inte ser någon möjlighet att få våldtäktsmannen fälld.

Det naturliga om man blir våldtagen är trots allt att försöka skrubba sig ren från våldtäktsmannen och äcklet det lämnar efter sig - inte att åka till sjukhuset och ta prover för att sätta dit någon.

Att det sedan i ett flertal domar framkommer att det inte är ställt utom rimlig tvivel att kvinnan inte "ville" bli påsatt av fem stycken i ett parkeringsgarage eller andra märkliga resonemang gör ju inte det hela bättre.

Nej, våldtäkt är ett av de säkraste brotten att begå om man vill slippa straff, det går många våldäktsmän fria i Sverige. Kanske är det dem vi hör i media, upprört hojta om "rättssäkerhet", när de istället menar att de vill fortsätta vara säkra på att inte bli fällda när de våldtar.