Internetmissbruk

För ungefär en timme sedan avbröt jag städningen för att kolla om man kunde låta småbarn flyga själva och vad det skulle kosta. En timme senare efter håglöst surfande på trista standardsidor och lite slött backgammonspelande så undrar jag om det är just det här som är internetmissbruk:
Vad har jag lärt mig? - Inget
Har jag vidgat mina vyer?- Nej
Har jag upplevt något?-Nej
Har en timme av mitt liv gått åt till ingenting?  Svar: Ja

Dessutom stod det inget på SAS-site om ifall man kan låta små barn flyga själva.

Jag kunde ju bakat bullar tillsammans med mina barn istället......


Elmätare och jämställdhet

Det ringer på dörre och utanför står en snorvalp i 20-års åldern.
"Hej jag kommer från elbolaget och ska läsa av eran elmätare. Vet du var den sitter?" , säger han.

Fast egentligen säger hans tonfall och flin "Du vet inte vad den sitter, va?"

Och det vet jag mycket riktigt inte heller.

Hur kan det komma sig att jag som ivrar så för jämställdhet inte vet var husets elmätare sitter? För att man aldrig behöver använda den kanske?

Fast maken vet ändå.

Fosterbarn och familjehem

Jag går i smyg och drömmer om att ha fosterbarn. För jag vill göra något bra för barn som inte har det så bra. Jag läser broschyrer på nätet och i alla står det samma sak. Man måste ha tid och tålamod. Tid och tålamod. Två saker som jag har oändligt ont om.

Även för mina egna barn är det det jag grämer mig över. Att jag har (tar mig) för lite tid och att mitt tålamod är så uselt. Det där hänger ju ihop - för tålamodet blir förstås sämre när tiden är knapp. I morse var jag irriterad på min dotter för att hon tog om av flingorna och äter så oääääändligt låååångsamt. En halvtimme för två små tallrikar med flingor.

Va fan, ska flickan inte få äta sig mätt - ropar min inre röst - men min yttre säger : skynda dig på nu, ät fortare, vi kommer försent, blabla, tjat tjat.

Usch!

Det blir nog inga fosterbarn. Ever.