Torsk på Tradera

För en vecka sedan upptäckte jag Tradera på nätet. En plats där privatpersoner och företag auktionerar ut gamla och nya prylar under en viss tid - ofta flera veckor - till högstbjudande. Sedan dess är jag fast! Jag har köpt gamla kärleksromaner i parti och minut. Men det har jag i och för sig alltid gjort - men förut via begagnat affärer. Vad värre är: jag har börjat köpa prylar jag inte skulle köpt annars. Små söta pärlor. Blomfrön. Konstiga leksaker till barnen.

Helt suveränt är det ju förstås att kunna få ett begagnat gameboy spel för 70 spänn istället för 500 som det normalt kostar. Men om man räknar in alla de timmar som jag surfat runt på Tradera blir det nog ändå en förlust. Men jag surfar vidare i ren häpnad över vad folk säljer (och en del köper); gamla gardiner, gamla telefonkort, begagnade babyfiltar och bröstpumpar, "läckra" underkläder, kondomer (dock ej begagnade), lite olika sladdar, jättefula porslinskatter, gamla almenackor.... Ja listan kan göras oändlig.

Visst är det bra om sådant som annars ligger och skräpar kommer till användning, men det verkar kunna bli rätt dyrt att sälja via Tradera. 1 krona får man betala även om objektet förblir osålt. Och oj så mycket jobb. Somliga verkar dock vara rena försäljningsproffsen. Själv hoppas jag kunna slita mig innan det blir vanebildande.

Nu måste jag sluta för att kolla om jag vunnit mina gameboyauktioner eller inte...

skriva bättre anonymt

Lyssnar för tillfället på en av Arne Dahls senaste böcker. Den är påtagligt mycket sämre än hans tidigare. Funderar över om det har att göra med att han slutat vara okänd (Arne Dahl är ju en pseudonym, men nu känt vem som står bakom).

Upplevde själv när jag skrev krönikor att så länge jag kände mig anonym dvs ingen jag kände läste så vågade jag mycket mer. När man vågar mer så blir det ibland magplask och ibland riktigt, riktigt bra. När sedan vänner, bekanta och kollegor började läsa det jag skrev så ökade kraven på att vara mer vederhäftig, politisk korrekt och att alltid kunna stå fullt ut för det jag skrev.
Inte så att någon sade något förstås, men jag kände själv att det jag läste skulle granskas av människor som påverkade mitt liv.
Då försvinner det experimentella och det som gör att man sticker ut.

Undrar om inte Arne Dahl drabbats av det samma.

Dam på friarstråt

Så heter en simpel kioskroman som jag plöjt igenom nu under kvällen. Och den var verkligen som balsam för själen. Jag har den här osunda vanan att emellanåt frossa i harlekinromaner. Det passar dåligt med min i övrigt feministiska läggning - men vem tror att människor är enkla okomplicerade varelser egentligen?

Tradera är en underbar plats på nätet som jag just upptäckt. Där kan man köpa begagnade kärleksromaner i parti och minut. Inte nog med att de kostar hälften så mycket som nya även när man räknar in frakten. Dessutom kan man välja de författare man gillar och t o m gå till bokhyllan och kolla om man redan har boken.

Jag tror jag läser cirka250 harlekinromaner om året. Dessutom läser jag åtminstone30-40 "riktiga" böcker också. På sistone har jag börjat lyssna på mp3 böcker när jag går till jobbet. Det är helt kanon!