Elmätare och jämställdhet
Det ringer på dörre och utanför står en snorvalp i 20-års åldern.
"Hej jag kommer från elbolaget och ska läsa av eran elmätare. Vet du var den sitter?" , säger han.
Fast egentligen säger hans tonfall och flin "Du vet inte vad den sitter, va?"
Och det vet jag mycket riktigt inte heller.
Hur kan det komma sig att jag som ivrar så för jämställdhet inte vet var husets elmätare sitter? För att man aldrig behöver använda den kanske?
Fast maken vet ändå.
"Hej jag kommer från elbolaget och ska läsa av eran elmätare. Vet du var den sitter?" , säger han.
Fast egentligen säger hans tonfall och flin "Du vet inte vad den sitter, va?"
Och det vet jag mycket riktigt inte heller.
Hur kan det komma sig att jag som ivrar så för jämställdhet inte vet var husets elmätare sitter? För att man aldrig behöver använda den kanske?
Fast maken vet ändå.
Fosterbarn och familjehem
Jag går i smyg och drömmer om att ha fosterbarn. För jag vill göra något bra för barn som inte har det så bra. Jag läser broschyrer på nätet och i alla står det samma sak. Man måste ha tid och tålamod. Tid och tålamod. Två saker som jag har oändligt ont om.
Även för mina egna barn är det det jag grämer mig över. Att jag har (tar mig) för lite tid och att mitt tålamod är så uselt. Det där hänger ju ihop - för tålamodet blir förstås sämre när tiden är knapp. I morse var jag irriterad på min dotter för att hon tog om av flingorna och äter så oääääändligt låååångsamt. En halvtimme för två små tallrikar med flingor.
Va fan, ska flickan inte få äta sig mätt - ropar min inre röst - men min yttre säger : skynda dig på nu, ät fortare, vi kommer försent, blabla, tjat tjat.
Usch!
Det blir nog inga fosterbarn. Ever.
Även för mina egna barn är det det jag grämer mig över. Att jag har (tar mig) för lite tid och att mitt tålamod är så uselt. Det där hänger ju ihop - för tålamodet blir förstås sämre när tiden är knapp. I morse var jag irriterad på min dotter för att hon tog om av flingorna och äter så oääääändligt låååångsamt. En halvtimme för två små tallrikar med flingor.
Va fan, ska flickan inte få äta sig mätt - ropar min inre röst - men min yttre säger : skynda dig på nu, ät fortare, vi kommer försent, blabla, tjat tjat.
Usch!
Det blir nog inga fosterbarn. Ever.
stressa,stressa stressa, otrevlig och stressad
Jag blir en dålig människa av att stressa, men jag blir oerhört effektiv. Trots att livet har lärt mig att man blir mer framgångsrik och man producerar något mindre resultat och istället tar sig tid och talar trevligt med människor så gör jag tvärtom. Fixar som fasen och är kort i tonen som fasen. Fasen också! att jag aldrig lär mig.
Får tjejer vilj bestämma? - om velpottor och diktatorer
När så bråket på skolan "togs tag i" av lärarna var deras budskap klart: Problemet är att två flickor vill bestämma och då bråkar dem, en har varit ojust och taskig i det bråket, de andra två flickorna har blivit "brickor i ett spel" och mått dåligt.
Jag blir så j-vla trött på att de fullständigt saknar genusperspektiv och ständigt upprepar sina gamla inrotade fördomar. Det är bra att det finns tjejer som vill bestämma, problemet i det här fallet blir ju om de tar till ojusta medel och är elaka för att få som de vill. Det är ett LIKA STORT problem att det finns två flickor som inte kan säga ifrån när någon bestämmer att de ska göra något som de inte vill. Det finns alldeles för många kvinnor som råkat illa ut i livet för att de låter andra bestämma över sig och struntar i att känna efter vad de själva vill.
Men så ser inte skolan på det hela, de stackarna är offer.
Man gör ju dem en stor otjänst med den här vinklingen. Jag tänker fortsätta uppmuntra min tjej till att vilja bestämma (eller det behöver jag inte, men inte trycka ner hennes uppenbara vilja på detta område). Jag tänker också försöka lära henne att det är mycket större chans att man får som man vill om man lär sig att lyssna på andra och sy ihop attraktiva kompromisser (mest attraktiva för en själv förstås ;-))
Jag blir så j-vla trött på att de fullständigt saknar genusperspektiv och ständigt upprepar sina gamla inrotade fördomar. Det är bra att det finns tjejer som vill bestämma, problemet i det här fallet blir ju om de tar till ojusta medel och är elaka för att få som de vill. Det är ett LIKA STORT problem att det finns två flickor som inte kan säga ifrån när någon bestämmer att de ska göra något som de inte vill. Det finns alldeles för många kvinnor som råkat illa ut i livet för att de låter andra bestämma över sig och struntar i att känna efter vad de själva vill.
Men så ser inte skolan på det hela, de stackarna är offer.
Man gör ju dem en stor otjänst med den här vinklingen. Jag tänker fortsätta uppmuntra min tjej till att vilja bestämma (eller det behöver jag inte, men inte trycka ner hennes uppenbara vilja på detta område). Jag tänker också försöka lära henne att det är mycket större chans att man får som man vill om man lär sig att lyssna på andra och sy ihop attraktiva kompromisser (mest attraktiva för en själv förstås ;-))
Grymma barnkalas
Ett par föräldrar på vår skola låter sin 7-åriga flicka dela ut inbjudningar till sitt kalas på skolan till några utvalda mitt framför näsan på de icke utvalda. Trots att skolan uttryckligen sagt att inbjudningar ska skickas hem om inte alla omfattas. Kalaset ska inledas med att barnen hämtas i gemensam tropp från skolan tidigt på fredag eftermiddag - återigen framför näsan på de icke utvalda.
Hur tänker sådana föräldrar egentligen??
Självklart kan man inte kräva att man bjuder alla 22 klasskamraterna - det brukar inte vi heller göra. Men man kan ju sköta det snyggt och göra de icke inbjudna barnen så lite ledsna som möjligt dvs se till att de ser så lite som möjligt av det hela.
Dessutom misstänker jag att alla flickor i klassen utom vår är bjudna.
Visst skulle vi kunna chartra en buss och bjuda alla i klassen UTOM just denna flicka och hämta alla mitt framför näsan på henne så kanske lite förståelse skapas för hur det känns. Men jag skulle aldrig kunna vara så elak mot ett barn. Och det är ju hennes föräldrar som bär sig dumt åt dessutom.
Hur tänker sådana föräldrar egentligen??
Självklart kan man inte kräva att man bjuder alla 22 klasskamraterna - det brukar inte vi heller göra. Men man kan ju sköta det snyggt och göra de icke inbjudna barnen så lite ledsna som möjligt dvs se till att de ser så lite som möjligt av det hela.
Dessutom misstänker jag att alla flickor i klassen utom vår är bjudna.
Visst skulle vi kunna chartra en buss och bjuda alla i klassen UTOM just denna flicka och hämta alla mitt framför näsan på henne så kanske lite förståelse skapas för hur det känns. Men jag skulle aldrig kunna vara så elak mot ett barn. Och det är ju hennes föräldrar som bär sig dumt åt dessutom.
Otacksamma barn!!
Det är helt klart jävligt otacksamt att ha barn och försöka vara en bra förälder. Hela helgen har vi ägnat på olika sätt åt att försöka sätt p för den utfrysning som min dotter varit utsatt för. Även denna dag har - i ett oerhört pressat jobbschema- ett flertal långa telesamtal från konstiga ställen ägnats åt detta. Och skolan tror sig ha brutit trenden.
Sedan stressar jag från ett möte, åker genom rusningstrafiken, för att dottern ska hinna till sin gymnastik och så håller vi henne sällskap där. Kommer hem som en urkramad hungrig trasa och ställer mig och lagar mat.
Då brakar helvetet löst av ngn helt oförklarlig anledning. Dottern tjuter och gnäller och säger att hon ska flytta hemifrån.
Ja, jag vet att hon är liten och har haft det skitjobbigt. Men när man står där och inte har tänkt på något annat än hur man ska ordna det så bra som möjligt för henne och så är man värdelös för att det är en svart fläck på en brun böna eller ngt motsvarande så känns det tröstlöst!
Varför kunde man inte fått vara DINKY efter man fick barn så att man förstod hur bra man hade det???
Oj, vad trött jag är. Och kommer barn någonsin att vara tacksamma? Nej, så fan heller! De kommer gå iterapi och skylla allt på mig. Möjligen kan man få höra ngt snällt på sin begravning. Fast då hör man det förstås inte.
Sedan stressar jag från ett möte, åker genom rusningstrafiken, för att dottern ska hinna till sin gymnastik och så håller vi henne sällskap där. Kommer hem som en urkramad hungrig trasa och ställer mig och lagar mat.
Då brakar helvetet löst av ngn helt oförklarlig anledning. Dottern tjuter och gnäller och säger att hon ska flytta hemifrån.
Ja, jag vet att hon är liten och har haft det skitjobbigt. Men när man står där och inte har tänkt på något annat än hur man ska ordna det så bra som möjligt för henne och så är man värdelös för att det är en svart fläck på en brun böna eller ngt motsvarande så känns det tröstlöst!
Varför kunde man inte fått vara DINKY efter man fick barn så att man förstod hur bra man hade det???
Oj, vad trött jag är. Och kommer barn någonsin att vara tacksamma? Nej, så fan heller! De kommer gå iterapi och skylla allt på mig. Möjligen kan man få höra ngt snällt på sin begravning. Fast då hör man det förstås inte.
Lördagmiddag
så sitter jag här och väntar. Nu kommer den andra familjen och vi ska "tala ut" med flickorna. Sedan ska vi dessutom försöka ha trevligt resten av kvällen. Hyfsat stressig dag, varför är det alltid så mkt jobb när man bjuder hem någon? SVAR: För att vi alltid har det otroligt sunkigt när vi inte ska ha gäster.
Kväva mobbing i sin linda?
Går det? Hoppas i allafall det. Min 7-åriga dotter leker i ett tjejgäng om fyra tjejer, där en tjej tyvärr har ganska manipulativa tendenser. Första året gick det trots allt bra. Men i år har denna tjej fått med sig de andra två och de springer ifrån min dotter, lovar att de ska leka, men försvinner bara och så vidare och så vidare. De andra tjejerna och min tjej funkar jättebra när de är på tu man hand.
Det skär i hjärtat när man ser sin lilla flicka komma hem ledsen och besviken varje dag från skolan. Nu har hon börjat bli arg och hatisk också. Jag ringde skolan men de tyckte "att allt fungerade bättre i år än förra året". Funderade över att ringa den ena tjejens mamma i onsdagskväll, men orkade inte i kaoset av föräldramöten, mycket jobb, barn med öroninflammation osv osv.
I går kväll ringde dock den tjejens mamma till mig. Hon hade märkt att något inte stod rätt till och vi pratade i över en timme. Vi bestämde att vi skulle träffas på lördag tillsammans med våra två tjejer och prata igenom allt. Det är den tjejen som min dotter tycker bäst om och är mest ledsen över när hon inte vill leka. Jag blev så glad att den andra mamman ringde! Att det finns rejäla människor med ryggrad som inte tvekar att ta tag i problem.
Och så blir jag lite förbannad på skolan som inte ser ett skit!
Det skär i hjärtat när man ser sin lilla flicka komma hem ledsen och besviken varje dag från skolan. Nu har hon börjat bli arg och hatisk också. Jag ringde skolan men de tyckte "att allt fungerade bättre i år än förra året". Funderade över att ringa den ena tjejens mamma i onsdagskväll, men orkade inte i kaoset av föräldramöten, mycket jobb, barn med öroninflammation osv osv.
I går kväll ringde dock den tjejens mamma till mig. Hon hade märkt att något inte stod rätt till och vi pratade i över en timme. Vi bestämde att vi skulle träffas på lördag tillsammans med våra två tjejer och prata igenom allt. Det är den tjejen som min dotter tycker bäst om och är mest ledsen över när hon inte vill leka. Jag blev så glad att den andra mamman ringde! Att det finns rejäla människor med ryggrad som inte tvekar att ta tag i problem.
Och så blir jag lite förbannad på skolan som inte ser ett skit!
Sexistiska kommentarer till 5-åring
Sonen 5 år går på gympa. Mest tjejer i rosa balettdräkter, men ändå några killar. När en tjej säger att några trängde sig före henne säger ena fröken lätt ironiskt "Men det måste väl ha vart några killar då"
De små femåriga (oskyldiga) killarna ser förvånade ut, varför skulle just de vara skyldiga? Har de gjort något dumt som de inte vet om? I detta ögonblick bidrar fröken till att skapa den bild av hur killarna förväntas vara. En av många tusen små, till synes harmlösa kommentarer som bygger upp en trist "klassisk" mansroll.
Gympafröken ställer upp på sin fritid, är jättesnäll, vill väl och är duktig. Kommer jag att påpeka för henne det jag just skrivit ovan? Nej aldrig, risken att det blir fel är 9999 på 10 000. Och hon kommer fortsätta säga det. Hon och tusen andra. Men det stör mig.
Flickan svarade för övrigt: "Nej, det var några tjejer" :-)
De små femåriga (oskyldiga) killarna ser förvånade ut, varför skulle just de vara skyldiga? Har de gjort något dumt som de inte vet om? I detta ögonblick bidrar fröken till att skapa den bild av hur killarna förväntas vara. En av många tusen små, till synes harmlösa kommentarer som bygger upp en trist "klassisk" mansroll.
Gympafröken ställer upp på sin fritid, är jättesnäll, vill väl och är duktig. Kommer jag att påpeka för henne det jag just skrivit ovan? Nej aldrig, risken att det blir fel är 9999 på 10 000. Och hon kommer fortsätta säga det. Hon och tusen andra. Men det stör mig.
Flickan svarade för övrigt: "Nej, det var några tjejer" :-)
Barnlöshet=professionalism
Richard Swartz skriver i Svenska Dagbladet idag om alla "duktiga kvinnor" som han lärt sig så mycket av. "Någon feminism behövde de inte för de var emanciperade av naturen." Däremot saknade de ofta barn, vilket enligt herr Swartz var ett tecken på deras professionalism.
Häpnadsväckande! är det ett syftningsfel eller menar karln vad han skriver?? Hur svårt är det att vara emanciperad när man inte har barn?? Inget svårt alls! Och menar herr Swartz att det är rent ut sagt oprofessionellt av en kvinna att få barn och att man efter ett sådant oprofessionellt beteende självklart får räkna med lägre lön och minskade karriärmöjligheter.
Sedan undrar man ju lite stillsamt om detsamma gäller för män. Att de är oprofesionella om de skaffar barn. Men något säger mig att så givetvis icke är fallet. De är väl förmodligen riktiga karlakarlar då.
Häpnadsväckande! är det ett syftningsfel eller menar karln vad han skriver?? Hur svårt är det att vara emanciperad när man inte har barn?? Inget svårt alls! Och menar herr Swartz att det är rent ut sagt oprofessionellt av en kvinna att få barn och att man efter ett sådant oprofessionellt beteende självklart får räkna med lägre lön och minskade karriärmöjligheter.
Sedan undrar man ju lite stillsamt om detsamma gäller för män. Att de är oprofesionella om de skaffar barn. Men något säger mig att så givetvis icke är fallet. De är väl förmodligen riktiga karlakarlar då.
Bebis med krossad skalle
Idag såg jag en kvinna som cyklade omkring med en liten bebis bakom sig på bilvägen. Bebisen satt bakom och saknade hjälm. Jag begriper mig inte riktigt på människor som investerar 9 månaders graviditet, en smärtsam förlossning och ett år av sitt liv och all denna KÄRLEK och sedan ändå är beredd att riskera det för.... ingenting.
Jag menar - hur jobbigt är det att sätta på en hjälm???
Det spelar ju ingen roll hur försiktigt hon cyklar eller om hon så är cirkuscyklist, det kan alltid komma ett gupp eller en bilist som orsakar en tvärnit. Ungen faller ju som en sten i backen och krossar skallen. Och igen - vad tjänar man på att låta bli??
Jag får en överväldigande lust att veva ner rutan och säga åt henne, men låter bli för att inte påminna alltför mycket om min farsa.
Jag menar - hur jobbigt är det att sätta på en hjälm???
Det spelar ju ingen roll hur försiktigt hon cyklar eller om hon så är cirkuscyklist, det kan alltid komma ett gupp eller en bilist som orsakar en tvärnit. Ungen faller ju som en sten i backen och krossar skallen. Och igen - vad tjänar man på att låta bli??
Jag får en överväldigande lust att veva ner rutan och säga åt henne, men låter bli för att inte påminna alltför mycket om min farsa.
köpstarka suktande kvinnor
Äsch! Skiter i att rädda världen.
Kollade på en inspelning av IDOL 2005 och funderade över vilken grymt underskattad konsumentgrupp medelålders kvinnor är. Gott om pengar, drömmer om bara en gnutta mer ungdom och glamour och dessutom ont om tid, plus absolut ingen aning om hur man laddar ner skivor från nätet. Hur tror ni Daniel Lindström sålde Platina på en vecka? Inte fan var det tonårstjejerna!
Kollade på en inspelning av IDOL 2005 och funderade över vilken grymt underskattad konsumentgrupp medelålders kvinnor är. Gott om pengar, drömmer om bara en gnutta mer ungdom och glamour och dessutom ont om tid, plus absolut ingen aning om hur man laddar ner skivor från nätet. Hur tror ni Daniel Lindström sålde Platina på en vecka? Inte fan var det tonårstjejerna!
Rivjärnet är i elden!
Sådär! Då var det gjort! Till skillnad från alla som skriver tråkblogg från sitt genomtrista liv i förorten där inget speciellt händer, så hade jag tänkt skriva världens mest intressanta och humoristiska och angelägna blogg. Den här bloggen kommer att förändra världen! Eh, jag börjar imorgon...
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg! - va? det här har jag inte skrivit själv?