seven

Jag går i smyg och drömmer om att ha fosterbarn. För jag vill göra något bra för barn som inte har det så bra. Jag läser broschyrer på nätet och i alla står det samma sak. Man måste ha tid och tålamod. Tid och tålamod. Två saker som jag har oändligt ont om.

Även för mina egna barn är det det jag grämer mig över. Att jag har (tar mig) för lite tid och att mitt tålamod är så uselt. Det där hänger ju ihop - för tålamodet blir förstås sämre när tiden är knapp. I morse var jag irriterad på min dotter för att hon tog om av flingorna och äter så oääääändligt låååångsamt. En halvtimme för två små tallrikar med flingor.

Va fan, ska flickan inte få äta sig mätt - ropar min inre röst - men min yttre säger : skynda dig på nu, ät fortare, vi kommer försent, blabla, tjat tjat.

Usch!

Det blir nog inga fosterbarn. Ever.