skriva bättre anonymt
Lyssnar för tillfället på en av Arne Dahls senaste böcker. Den är påtagligt mycket sämre än hans tidigare. Funderar över om det har att göra med att han slutat vara okänd (Arne Dahl är ju en pseudonym, men nu känt vem som står bakom).
Upplevde själv när jag skrev krönikor att så länge jag kände mig anonym dvs ingen jag kände läste så vågade jag mycket mer. När man vågar mer så blir det ibland magplask och ibland riktigt, riktigt bra. När sedan vänner, bekanta och kollegor började läsa det jag skrev så ökade kraven på att vara mer vederhäftig, politisk korrekt och att alltid kunna stå fullt ut för det jag skrev.
Inte så att någon sade något förstås, men jag kände själv att det jag läste skulle granskas av människor som påverkade mitt liv.
Då försvinner det experimentella och det som gör att man sticker ut.
Undrar om inte Arne Dahl drabbats av det samma.
Upplevde själv när jag skrev krönikor att så länge jag kände mig anonym dvs ingen jag kände läste så vågade jag mycket mer. När man vågar mer så blir det ibland magplask och ibland riktigt, riktigt bra. När sedan vänner, bekanta och kollegor började läsa det jag skrev så ökade kraven på att vara mer vederhäftig, politisk korrekt och att alltid kunna stå fullt ut för det jag skrev.
Inte så att någon sade något förstås, men jag kände själv att det jag läste skulle granskas av människor som påverkade mitt liv.
Då försvinner det experimentella och det som gör att man sticker ut.
Undrar om inte Arne Dahl drabbats av det samma.
Kommentarer
Trackback