i maktens korridorer

är det ett ja-sägande utan dess like. Det går inte att komma ifrån att bästa sättet att göra karriär är att alltid hålla med och jamsa för alla - inte bara för chefer. Man kommer oerhört mycket längre på att vara halvkompetent och ruskigt trevlig än på att vara ruskigt kompetent och halvtrevlig. Inte så konstigt kanske - men ganska farligt.

Det som visat sig bl a i samband med Tsunami-katastrofen är ju att hela UD:s organisation tycks ha prioriterat människor som följer administrativa regler till punkt och pricka och inte tar egna initiativ. En organisation som mer präglas av rädsla för att göra fel än vilja att göra rätt. Så gick det som det gick också. Helt handfallna när något som inte omfattades av "protokollet" plötsligt inträffade. Fullt av lismande människor som ville göra undvika att göra chefen förbannad hellre än att hjälpa människor i akut och livshotande trångmål.

Nej, fram för civilkurage och initiativkraft!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback